Hurra hurra!

ÄNTLIGEN har visaren på vågen börjat flytta sig. Nej, vad är det jag säger. Det är ju skalan som förflyttar sig, inte visaren. Nåja, efter månader av stillastående och jojoande fram och tillbaka har jag nu börjat se ljuset i tunneln. Det är på den nivån att jag funderar på att ta mig ut och springa lite efter några veckors utebliven jogging. Jag ska ta ett glas mjölk och fundera på det. Får ju göra något när jag ändå lider av skrivkramp.