Helt knäckt

I fredags tog jag fram två grejer ur kyl och frys, en rättika och köttfärs. Efter feberdimmorna hade jag dock ingen aning om vad jag skulle göra, men när mannen kom hem hade jag åtminstone lyckats börja skiva rättikan. Paradrätt skulle det bli.

Ostsåsen blev halvbra med betoning på sämre, så jag var lite sur. Senväljer ugnsformen att gå sönder. Den där venen i pannan bultade extra hårt. Mannen fick ta hand om räddningen av det som kunde räddas. Som tur var kunde vi äta en del av maten, annars hade jag gått och lagt mig (klockan fem).

Vad som bör tilläggas är dock att maten blev svingod. Denna gången kokade jag rättikan länge, eller så var det för att den var tunt skivad. Men en sån skillnad i konsistens! Nästan som potatis.